Tillbaka till Täby

Tre ledande socialdemokrater skriver idag på Stockholm Citys debattsida att Täby har fått smaka på moderaternas politik. Som om det skulle vara något dåligt! Det ironiska med artikeln är att den är ett logiskt självmål.

De invändningar i sak som anförs mot moderatpolitiken i Täby kan ju alltid bemötas med sakargument. När socialdemokraterna exempelvis talar om enfald i Täbyskolorna är det lätt att kontra med Skolverkets toppbetyg till Täbys skolor. Men den logiska luckan är att socialdemokraterna försöker leda i bevis att det minsann finns 60 000 stackare i Täby som år efter år lider av hur moderat politik fungerar i praktiken.

Med ett sådant samhälle – varför röstar bara 17 procent på socialdemokraterna?

Kanske är de fullt lika förfasade som sossarna över hur det är i Täby …

Välkommen till folkhemmet II

Jag har tidigare skrivit om lex Uggla. En lite lustig detalj i ledarkommentarerna i frågan är att såväl SvD som Expressen tyckte att Magnus Uggla skulle skriva en ny text om eländet. Båda föreslog "Jag mår illa" som utgångspunkt.

Eftersom Herr Uggla förmodligen har fullt upp med sin korrespondens med skatteverket så har jag skrivit en åt honom:

Jag mår ännu sämre
Mel . Jag mår illa

En vanlig dag i staden, jag läser morgonbladen,
om arbetslöshet utan något slut.
Därtill det gamla pratet om företagsklimatet,
att folket flyr och jobben flyttar ut
Samma tjat från massa sossar som nu gillar företag
smått desperat, vill de ha kvar sina subjekt ännu ett tag.

Likväl sitter byråkraten, en god lakej till staten,
och letar efter nån att klämma åt.
säg finns det någon gömma, som vi har råkat glömma?
stämmer inkomsten med förekomst av båt?
På verkets fest,
så skryter han om vem som visat största nit,
han vill va bäst,
och han gör allt för att få nån att sätta dit!

Illa, jag mår illa,
när lagen tänjs av tjänstemän som nu vill pilla
och ändra meningen med regelverket,
i Skatteverket.
Usch va jag mår illa, jag mår illa,
när verksamheten syftar till att folk ska trilla
i en skattefälla för bilen va dyr,
då går min gräns för vad jag pallar med,
– en mygelbyråkrat till och jag spyr!

De värsta av exemplen, när staten fuktar stämpeln,
är när en hel befolkning mjölkas ur.
Den fromma ärligheten, hos hela allmänheten,
ifrågasätts när den ligger på lur.
har någon stått, för billigt med sin bil på företagets lott,
bör han förstått, att han är skyldig till ett smärre skattebrott.

Illa, jag mår illa,
för byråkrater som gör allting för att grilla
oss löneslavar i förhör om saken,
saknar maken.
Usch vad jag mår illa, jag mår illa,
när intendenten höjer skatten på din villa.
för att en granne sålt till en glad miljonär
då går min gräns för vad jag pallar med,
då vänder sig min mage nu och här.

Den värsta skandalen,
kan göra en galen:
Om du bolag har,
som har några pengar kvar
är detta enligt lex Uggla,
typ som att smuggla,
så dom tar dina pengar,
dessa Pär Nuders drängar.

Illa, illa, jag mår illa,
Av skatteverkets folk som knappast kan stå stilla
när de om bolags kapital ska gissa,
börjar fnissa,
mår jag riktigt illa.
Jag mår illa,
när förutsebarheten bara är en villa.
Att konsekvensen blir att de som hinner,
snabbt försvinner,
får mig att må illa.
Jag mår illa,
när Nuders gäng aldrig är nöjda med det lilla.
Och när sen Godsägar-Persson öppnar sin trut,
då går min gräns för vad jag pallar med,
då lägger jag en pizza och går ut!

Välkommen till folkhemmet I

Den nyligen knäsatta skatteprincipen ”lex Uggla” har renderat mycket uppmärksamhet. Självklart är blotta tanken att skattebyråkrater ska ge sig in i företag för att utifrån sitt skattefogdeperspektiv avgöra hur mycket kapital som behövs i ett bolag hårresande. Rättssäkerhet och förutsebarhet är bara ett par av problemen. Kontraproduktiviteten i förslaget, som ytterligare kommer att påskynda flödet av kapital ut från Sverige är ytterligare. Och detta sker samtidigt som regeringen läser en läpparnas bekännelse om omhuldande av företagare.

Problemet med utökning av det faktiska skattetrycket genom övernitiska tjänstemän på skatteverket är inte nytt. Det var byråkrater som såg till att framtida vinster skulle taxeras som en fullt disponibel förmögenhet. Det var byråkrater som vred åt skatteskruven när gratis parkering blev förmånsbeskattat – även när gratis parkering finns i närheten. Och nu är det skatteverkets byråkrater som ytterligare utökar statens möjligheter till beskattning av medborgarna genom lex Uggla.

Nu kan det tyckas att detta är orättvist mot stackars tjänstemän i statens tjänst. Lite grann är det nog så, även om man kan tycka att vanlig rim och reson borde kunna användas flitigare hos skatteverkets anställda. Men den störste skurken är naturligtvis den som låter lagstiftningen tillåta att skattebördan kan utökas genom att statliga tjänstemän har för få fritidsintressen. Det är Pär Nuder och Göran Persson som är ansvariga för att lagen nu tillåter en tillämpning som är kränkande och orimlig mot medborgarna, försämrar företagsklimatet och driver framgångsrika entreprenörer ur landet.

"Gör som jag säger, inte som jag gör"

Jag har tidigare skrivit om det olämpliga i att statliga myndigheter och bolag har väl tilltagna annonsbudgeter. Det finns naturligtvis skillnader i vilka budskap statens redskap förmedlar på annonsmarknaden. Det är bättre att skatteverket upplyser om vilka ”tjänster” de erbjuder medborgarna än att de skriver medborgarna på näsan i moralfrågor.

Men ibland funderar man verkligen över hur statens redskap tänker. Ta till exempel när skatteverket väljer att via bulvaner köpa sina reklamfilmer från Estland, vilket Resumé har rapporterat om. Inte nog med att Skatteverket själva administrerar det skattesystem som är den huvudsakliga anledningen till att löneläget i Sverige är tre gånger så högt som i Estland.
Det är självfallet dessutom så att hela syftet med kravet på offentlig upphandling har kringgåtts genom att Handelsbanken har stått som officiell uppdragsgivare.

När staten själv smiter från skatten och lagarna – varför skulle medborgarna lyda?

Stoppa Storebror!

I går slank jag in på Frihetsfrontens talarkväll med Pär Ström, IT-strateg och författare som debatterar övervakningssamhället. Somligt var nytt, annat var väl känt. Den sammantagna bilden av övervakningssamhällets utveckling är likafullt skrämmande.

Jag anser att polisen har för små resurser och för dåliga möjligheter att lösa brott idag. Däremot vore det fel väg att gå att utöka den automatiserade informationshämtningen om samtliga medborgare för att underlätta brottsbekämpningen. Det är en sak att polisen ges ordentliga resurser för att övervaka redan misstänkta så att brottslingar kan gripas och ställas inför rätta. Det är en helt annan sak att skapa register och spaningsmetoder som innebär att det offentliga ständigt har uppsikt över det som borde vara en privat sfär för den enskilde.

Försvaret av det öppna samhället får inte innebära att öppenheten helt försvinner. Därför har jag också skrivit på namninsamlingen till stöd för Pär Ströms ”Manifest -04 för integritet”. Det borde fler göra.

Var är protesterna?

Dick Erixon skriver på sin blogg att det i det norska valet avgavs fler röster på de borgerliga partierna, men att socialisterna på grund av valsystemet fick fler mandat och avgick med segern. Erixon påpekar att detta har skett också i Stockholms stad och Stockholms läns landsting i förra valet. Dessutom har det faktiskt skett i två kommunalval i rad i Uppsala. Samtliga gånger har utfallet varit till fördel för de socialistiska partierna.

Jag undrar stilla vart alla de upprörda röster tagit vägen som ville göra om USA:s valsystem efter att George W Bush avgått med segern i kampen om elektorsrösterna år 2000? De som då utmålade USA som en bananrepublik och Bush som usurpator borde rimligen ha någon kommentar till att Stoltenberg nu detroniserar Bondevik i Norge – trots att folkflertalet inte står bakom hans regeringsunderlag.

Men det är väl som vanligt för vänstern: lagar och regler, förordningar och konstitutioner gäller när det gynnar de egna syftena. Är utfallet till nackdel för socialismen ska reglerna ändras.

De som vill förändra mänskligheten

Från Feministiskt initiativs stämma rapporteras så mycket dumheter att det är svårt att veta var man ska börja. Jag läste emellertid i tidningen ett exempel som tydligt visar vilket förhållningssätt till sin omvärld feministerna har. Endast efter en lång debatt kunde stämman avslå en motion om att avskaffa könen ”så att begreppen man och kvinna förlorar sin sociala innebörd och vi alla blir människor”.

Sällan är väl kopplingarna tydligare till de kollektivistiska ideologierna nationalsocialism och kommunism, med sina ambitioner att skapa en ny människotyp där det gamla borgerliga samhällets definitioner skulle vittra sönder. Feministerna som engagerats av FI hatar inte män. De hatar mänskligheten sådan vi känner den.

Ett folk präglat av förbud

Dagens SvD rapporterar om en Temo-undersökning som visar på ökat stöd för spritmonopolet. Morgan Johansson kommenterar: ”Jag tror att allt fler människor är oroade över den kraftigt ökade illegala försäljningen av alkohol. Den absurda situation vi ha haft de senaste åren med den en orma gränshandeln av alkohol medför att fler värdesätter monopolet.”

Monopol-Morgan har säkert rätt i tolkningen. Monopolet känns tryggt för många som inser att spritsmugglingen har slutat vara en fråga om hur mycket de egna nerverna klarar av vägt mot hur många flaskor billig whisky man ska kunna bjuda av på 50-årsfesten. Istället är det brottssyndikat som står för enorma volymer, och intäkterna används till annan brottslighet. Det verkligt tragiska är att varken svenska folket eller Morgan Johansson verkar förstå att det är monopolet, förmynderiet och de höga priserna som har givit upphov till den svarta marknaden.

Det finns ett skäl till att det var under förbudstiden som den organiserade brottsligheten i USA kunde expandera. Det finns ett skäl till att cigarettsmugglingen till Sverige ökade när priset på tobak chockhöjdes, och detta till den milda grad att regeringen faktiskt var tvungen att sänka priset igen. Det finns ett skäl till att exempelvis Tyskland inte har tillnärmelsevis lika stora problem med spritsmuggling som Sverige har.

Varför kan inte socialdemokratin och svenska folket se de mest enkla orsakssamband?

Yttrandefriheten främst!

Som av en händelse så pryddes idag tredjesidan i såväl DN som SvD inte av annonser från Svenska spel, men väl från Systembolaget. Samtidigt rapporteras att Ringholm tycker att Svenska spel visst ska få bedriva nätpoker, medan spelföretag som "bara vill tjäna pengar" fortfarande inte ska tillåtas annonsera om sina tjänster. Ringholm låter antyda att statskontrollerade spelföretag är mer ansvariga och sköter sig bättre. Verkligheten talar ett annat språk.

Att spelarna själva dessutom snuvas på en större del av pengarna av det svenska spelmonopolet gör Ringholms hycklande än mer osmakligt.

Riktigt illa är att ledamöterna av Sveriges riksdag i så hög utsträckning har gått på Ringholms myter. Enligt en tidigare gjord undersökning gjord för Dagens Media har endast ett av riksdagens partier en majoritet för att tillåta svenska spelkonsumenter att ta del av exempelvis information om vilka olika odds och spelvarianter utländska spelbolag erbjuder. Det är glädjande nog moderaterna.

Upprörande är givetvis att riksdagsledamöter i andra partier inte förstår innebörden i våra grundlagar. Upprörande är också att det enligt undersökningen även av de moderata ledamöterna är 21% som inte svarat ja på frågan om utländska spelbolag ska tillåtas göra reklam. Det är 21% för mycket.

Det är oroväckande när inte ens ett parti som moderaterna, med sin historia av rakryggat försvar för grundläggande rättsprinciper, klarar av att fullt ut stå emot attackerna mot yttrandefriheten. Oavsett om de ledamöter som i enkäten velat begränsa yttrandefriheten anser sig stå på liberal eller konservativ grund borde de ha sagt ja till att tillåta utländsk reklam. Ur liberal synvinkel är det rätt uppenbart att såväl statens spelmonopol som förbud mot utländsk reklam borde avskaffas. Även med ett konservativt förhållningssätt borde detta bli slutsatsen. Respekten för lagarna, där naturligtvis grundlagarna väger tyngst, borde vara en självklarhet ur ett konservativt perspektiv. Att det dessutom rör sig om en tryckfrihet som i Sverige är sedan länge etablerad och hävdvunnen gör valet än enklare.

Att grundlagens regler ska övertrumfa statens snöda vinstintresse borde således vara ett enkelt ställningstagande för alla moderata riksdagsmän. Och om de inte förstått att det är vad saken handlar om är de värda kritik på den grunden.

Det krävs ett rakryggat försvar av grundläggande principer även när de inte är opportuna eller medför praktiska problem. För en idéburen politiker är försvaret för yttrandefriheten självklart - oavsett om det innebär att Svenska spel får konkurrens och lägre vinster eller att pastor Green gör anstötliga predikningar. Det är när den används för upprörande ändamål som yttrande- och tryckfriheten sätts på prov. Den som bara försvarar den i medvind är inte mycket värd.

Förtjänar vi verkligen vårt spelbolag?

Det är anstötligt att se Svenska spel annonsera på helsidor i dagspressen. Inte ens för sina produkter, utan för verksamhetsidén att behålla spelmonopolet. Att de dessutom använder ett bildspråk som om det användes av någon annan säkerligen skulle anmälas till och fällas av näringslivets etiska råd. Förvisso används bilden på den yppiga donnan som ett exempel på hur någon annan skulle kunna utforma sin reklam. Men det är hänsyn som ERK sällan tar. Och Berit Andnor och Margareta Winberg borde väl tycka att kvinnan på bilden objektiveras oavsett vad syftet är?

Annonseringen där Svenska spel syftar till att befästa sin monopolställning sker samtidigt som det meddelas att Aftonbladets chefredaktör blivit fälld för att låta andra spelbolag annonsera. Domen är i sig upprörande. Med tanke på att Expressen tidigare blivit fällda i ett liknande ärende måste man onekligen fråga sig på vilket sätt det är motiverat att ett statligt monopolbolag i helsidesannonser talar om hur fin och viktig deras monopolverksamhet är. Uppenbarligen skyddas monopolet till och med av statens domstolar.

Att det är chefredaktörerna för två av Sveriges största tidningar som har blivit fällda för brott mot lotterilagen visar att dagens regelverk har implikationer även för pressfriheten. Två åtgärder borde omedlebart vidtas för att göra Sveriges opinionsklimat mer frihetligt: tillåt utländska spelbolag att annonsera i Sverige och se till att statliga bolag och myndigheter omedelbart upphör med politisk opinionsbildning!

... som i Täby

I Dagens Nyheter berättas idag om att Täbys skolor får högt betyg. Det är inte bara trevligt för Täbyborna, som får bra utbildning och friskolevänner, som får ytterligare bevis för att friskolor faktiskt är bra skolor. Det är också roligt för att det visar hur patetisk socialdemokraternas senaste försök till smutskastning av moderaterna är.

I augusti lanserade socialdemokraterna i rapporten Reinfeldt på riktigt, där de lanserade en ny skräckvision av hur det blir i moderaternas Sverige: det blir som i Täby. Skräckvisionen för svensk socialdemokrati med höga arbetslöshetssiffror och undermåliga betyg i skolan är tydligen att det ska bli som i den välmående stockholmsförorten där Filippa Reinfeldt är kommunalråd.

Jag skrev under moderaternas partistämma en sångtext som ironiserade över hur patetisk dystopin var (vilken Expressens politikblogg snappade upp och publicerade). Det riktigt lustiga med den historien blev att Aktuellt i Politikens utsände, Eric Sundström, valde att skriva en krönika där han berättade om att masken hade fallit. Tydligen vågade ungmoderater sent på natten tala om vad deras riktiga mål var - att det skulle bli som i Täby. Sundström känner tydligen inte igen en ironi om den hoppar upp och biter honom i näsan.

Jag tror inte, och hoppas inte, att det blir som i Täby i hela Sverige om moderaterna får regeringsmakten. Jag tror nämligen att det blir på väldigt många olika sätt. Förhoppningsvis prövas olika modeller utifrån de önskemål som finns lokalt - och en moderat regering låter förhoppningsvis olika alternativ få blomstra. Men en sak är väldigt tydlig: det vore en klar förbättring för en mängd svenska kommuner, av dem många socialdemokratiskt styrda, om de finge samma kvalitet i verksamheterna som Täby har uppnått under moderat ledning. Inte minst visar skolverkets rapporter att Sveriges elever skulle lära sig mer om alla Sveriges skolor blev mer som i Täby.

Täbyvisan eller The Final Dystopia

Mel: The Final Countdown
Ska du gå och rösta
så akta dig väl
för ingen kan trösta
när du tar farväl
av vårt fina samhällssystem
och SAP
För Sverige blir aldrig sig likt igen:

Det blir som i Täby
som i Täby

Barn tvingas till skolan
tills de lärt sig klart
Gör du intjack med polarn
tar snuten dig snart
Ditt samhälle tvingas bli tryggt
och får lägre skatt
och ditt kommunalråd blir jävligt snyggt

Det blir som i Täby
som i Täby

Välkommen till en ny blogg, vars ambition är att leverera frihetliga kommentarer till dagspolitiska skeenden. OK, det låter kanske inte överdrivet upphetsande, men om jag lovar att med jämna mellanrum göra sångtexter av kommentarerna kanske några fler hänger kvar.

Samtidigt som Sjörapporten sjösätts har jag också – äntligen – lyckats få igång en hemsida som du kan nå via länkarna till höger. Självfallet är denna plötsliga frenesi ingen tillfällighet: det är nu provval i moderaterna.

Jag har bestämt mig för att kandidera för moderaterna i Stockholms stad och söker naturligtvis stöd från de stockholmsmoderater som ramlar förbi min blogg eller hemsida. En och annan kommentar om såväl provvalsprocess som valrörelse när det är dags för sådan kommer säkerligen också att passera revy. Läs gärna mer om mina skäl att kandidera, läs ett axplock av mina tidigare texter eller sjung igenom min repertoar som frihetstrubadur, allt kan nås via hemsidan www.tobiassjo.se .

Stora ursäkter för att ingen mer politisk kommentar kommer idag, nu måste jag iväg och spela frihetsmusik på Högerteknologernas pub på Drottning Kristinas Väg i Stockholm. Titta in om du har vägarna förbi.