Välkommen till folkhemmet I

Den nyligen knäsatta skatteprincipen ”lex Uggla” har renderat mycket uppmärksamhet. Självklart är blotta tanken att skattebyråkrater ska ge sig in i företag för att utifrån sitt skattefogdeperspektiv avgöra hur mycket kapital som behövs i ett bolag hårresande. Rättssäkerhet och förutsebarhet är bara ett par av problemen. Kontraproduktiviteten i förslaget, som ytterligare kommer att påskynda flödet av kapital ut från Sverige är ytterligare. Och detta sker samtidigt som regeringen läser en läpparnas bekännelse om omhuldande av företagare.

Problemet med utökning av det faktiska skattetrycket genom övernitiska tjänstemän på skatteverket är inte nytt. Det var byråkrater som såg till att framtida vinster skulle taxeras som en fullt disponibel förmögenhet. Det var byråkrater som vred åt skatteskruven när gratis parkering blev förmånsbeskattat – även när gratis parkering finns i närheten. Och nu är det skatteverkets byråkrater som ytterligare utökar statens möjligheter till beskattning av medborgarna genom lex Uggla.

Nu kan det tyckas att detta är orättvist mot stackars tjänstemän i statens tjänst. Lite grann är det nog så, även om man kan tycka att vanlig rim och reson borde kunna användas flitigare hos skatteverkets anställda. Men den störste skurken är naturligtvis den som låter lagstiftningen tillåta att skattebördan kan utökas genom att statliga tjänstemän har för få fritidsintressen. Det är Pär Nuder och Göran Persson som är ansvariga för att lagen nu tillåter en tillämpning som är kränkande och orimlig mot medborgarna, försämrar företagsklimatet och driver framgångsrika entreprenörer ur landet.